Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Litteratur-Öfversigt - [31] Törnrosens Bok eller Fria Fantastier, berättade på Jagtslottet hos Herr Hugo Löwenstjerna, Imperial-oktav-upplaga. Första och andra delen; [32] Almquist, C. J. L. Monografi, samlad och utgifven för att lätta öfversigten och bedömandet af vissa bland tidens frågor; [33] De Dödas Sagor. Med ett föregående bref om den Skandinaviska Nordens betydelse för Europas Fornhistoria. Af Författaren till Törnrosens Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
fördomar i tänkesätt och umgänge stå oanfallna, hvilka, sjelfva
lemningar af institutioner i medeltiden, ja i hedendomen, äro
blott alltför väl egnade att motverka och upphäfva den qvin-
nans sedliga fribet, som borde vara frukten af vår mildare
lagstiftning. Hvad fordrar. vår bildning af en hustru? Att
hon skall vara en vacker dekoration i salongen, en hjelplig
hushållerska, i fall mannen ej är förmögen, och i det innersta
hemlifvet en undergifven slaf eller en älskvärd tyrann, allt
efter som omständigheterna föranleda; samt omsider en tålig
sjuksköterska åt mannen i hans ofta sjelfförvållade ålderdom.
Hvad fordrar qvinnan tillbaka? Ett välförsedt hus, frisk till-
gång på så kallade nöjen, okränkbar rätt att aldrig behöfva sys-
selsätta sin tanke med något annat än flärd och nyheter, samt
en blind tillbedjan af sina yttre behag, åtminstone för en tid
bortåt. Vi medge med glädje att undantagen äro talrika, och
att mängden af ädlare makar i hemmets obemärkthet lefver
ett vida lyckligare, sedligare och menskligare lif, än de våga
tillstå för verlden. Men vi drista att gentaga ett ord, som
ingen redlig svensk torde jäfva: — i det allmänna begreppet
om äktenskapet råder ännu en hedendom, som man ej skulle
vänta i: kristendomens nittonde århundrade. Det tycks som
det sig så kallande philosophiska distinktionsraseriet sprängt
alla allmänt menskliga sedlighetsbegrepp. Det är mannen som
skall ega kraften, qvinnan som skall besitta oskulden, säger
man, och man låter mannen saklöst på djuriska nöjen föröda
sin själs oskuld, qvinnan pliktskyldigt på flärd förslösa sin
andes kraft. Tänk högt om äktenskapet, så att ingen vill
umbära dess lycksalighet. Uppfostra qvinnan så, att den unge
mannen finner det värdt att eftersträfva henne såsom maka,
anser det förtjena en ansträngning af sin bästa kraft, för att
i henne förvärfva, ej ett villigt kreatur för sina sinnens lust;
utan en högsinnad bundsförvandt för sina ädlaste syften, en
sannfärdig hjelp, till hvilken han sig hålla må, och icke
blott en ’hushållshjelp. Uppfostra mannen så, att han mäktar
att på qvinnan ställa dessa högre fördringar, medan han finner:
det värdt att sjelf åt henne bevara den” bjertats” renhet, som
äfven "hos honom är källan till all ädlare kraft: Genomför
denna uppfostran, som ej behöfver en skillings anslag af staten,
och säg om det närvarande lagbudet står i vägen för det sed-
liga äktenskapets förverkligande. Men man är i allmänhet
käck i striden mot institutioner och feg mot fördomen, detta
gengående spöke af för sekler sedan krossade institutioner.
Och frågar man, när det moderna galanteriet och öfverbufvud
det moderna sällskapliga lifvet skulle hafva stödt sig på en
bestående institution, torde man få räkna icke så få of be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
