Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Litteratur-Öfversigt - [35] Currer Bell. Jane Eyre, en sjelfbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
- Mary är i köket, svarade. ja
beskrifva för er.” 7) |
: ”Hvem är det? hoc är ni? — frågade han med synbar
ängskinst och ansträngande sig — plågsamt att se på ... för
SR med sina ögon utan blickar genomtränga mörkret. -
Tala ett ord till, att jag må höra, — tillade ban med
Jeona befallande röst, som fordom så mycket stött mig.
: — Vill ni ba mera vatten, min herre? Är ni mera törstig?
= — Hvem är der? .. hvad vill det bär säga? Hvem ta-
lar mig till? .... Är det en villa att göra mig galen?
Han utsträekte armarne omkring mig. Jag tog hans hand,
och inneslöt ’heene mellan mina,
ox Det är hennes fingrar, — utropade han, — höules
späda fingrar. Fa Det är hennes arm! hennes skuldra!
— Och inneslutande mitt lif inom sina kraftfulla jarmar,
tryckte han mig till sig, ST
Det är Jane, det är hon! .... det var hennes ARS
— Och det är äfven hennes bjerta, master Rochester!
. Må Gud bistå er! ....— —
Je ”må Gud bistå” denne öfversättare till att, innan har
härnäst griper sin an, lära sig först förstå sitt original, och
ej blott dess språk utan äfven dess anda, och för det andra
sitt modersmål. Vi hafva ej bjerta att vidare förebålla honom
hans ofog: ban kan möjligen tillhöra den klass af beklagans-
värda varelser, som ett omildt öde kastat i händerna på en
viss klass af förläggare, i hvilkas tjenst de äta ett dyrköpt
bröd. Är han åter en fri och oberoende menniska, så har ban
med detta i sitt slag det uslaste fuskverk, som oss veterligen
finnes i den svenska litteraturen, sjelf skrifvit sin dom. Men
oss återstår ännu att säga förläggaren några allvarliga ord.
Är det möjligt att Hr Bonnier verkligen kan anse den
svenska allmänheten till den grad brutaliserad af sina debau-
cher i romanläsning, att den skulle hålla till godo med en
själaspis, sådan som denna, sedan den erfarit buru han låtit
för dess räkning tillreda den? Är det möjligt att Hr Bonnier
kan anse sig hafva anledning att till den grad förakta det folk,
på hvars vettgirighet eller dåliga smak han lefver, att han ej
unnar det att njuta det främmande snillets friska frukter, in-
nan de under hans bearbetares händer förvandlats till en o-
njutbar och förskämd anrättning? Eller hvarför har Hr B.
enkom låtit förfuska den engelska psevdonymens med rätta
en rörelse svår att
+) Till upplysning om detta ”er” må nämnas, att den svenska be-
arbetningen har formen af bref, adresserade till en viss Elisabeth. O>=
riginalet känner hvarken denna korr eller denna Elisabeth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
