Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Malmström, C. G. Bidrag till den Svenska Kyrkoförfattningens historia under sjuttonde seklet (Forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Johan Ii bade sökt att åf erkebiskopsvärdigheten till ett
slags patriarkat öfver de andra biskoparne, och Sigismunds
försäkring angående religionen säger, att erkebiskopen skall
hållas ”för den Synd ae iblandh allt Clerkerij och han så-
som andra Bisper elliest niuta sitt (Keen anseendhe öfver
heele rijket på sitt embetes vägne” > men efter Angermanni
bekanta visitationsresa finner man ej, att erkebiskopen haft nå-
got att säga inom de andra stiften, ehuru honom tillerkändes
företräde i rang framför ’de öfriga biskoparae. Så yttrar sig
presterskapet 1624: ”ingen praco pe är den andres princeps
aut dominus, utan de äre alle fratres et college, lika höge i
embetet jure divino, och är allenast Archi- -Episcopus ratione
| ordinis et honoris primus.” En medelpunkt för kyrkostyrelsen
var visserligen presterskapets sammankomster vid riksdagarne,
som snart begynte kallas Consistorium Regni, dit domkapitlen
stundom hänskjöto kinkigare befordringsfrågor eller diseiplinär-
mål, och der angelägenheter rörande hela kyrkan någon gång
kommo: under SSR men SR voro Pra ba
sammankalla ide
tigare frågor. > Så att esta hane endast liksom i förbigående
körde få tillfälle att sysselsätta sig med kyrkans angelägen-
heter; de höllos ock på obestämda tider, så att när en Spike
dag "slutades, kunde ingen säga, när den nästa skulle samman-
träda. Dessa sammankomster, ehuru af största vigt för Kyr-
kans enhet och utbildning, kunna således ingalunda sägas mot-
svara en PERnTg och sine Stvcrstyrelses de saknade
rea
Kudde” "endast. Påräkna en n frivillig lydnad, ehura ddt ej Tider
något tvifvel, att ju ett af presterskapet fattadt beslut i kyrko-
ärendet. iöynterket om det af konungen stadfästades, alltid
skulle hafva blifvit åtlydt, så mycket som beslut i allmänhet
denna tid åtlyddes; på samma sätt som riksdagarne, ehuru
icke heller de ännu af lagen voro erkända, redan länge be-
slutat om rikets allmänna angelägenheter. Konungarne hade
genom reformationen blifvit kyrkans, liksom statens, öfver-
hufvud; "icke i kraft af. någon: uppgjord thbeori, ty theo-
Fierna ha lyckligtvis föga Hiverkat på svenska samhällsförfatt-
ningen, utan emedan kyrkan under dessa tiders våldsamma oro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
