Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Bergstedt, C. F. Om de nyaste upptäckterna i Asiens Fornkunskap, särdeles med afseende på den så kallade Kilskriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om racernas betydelse och ovedersägligen pebet vårt
slägtes ursprungliga enhet. i
Med den växande kännedomen om Indiens fornspråk må-
ste dess forntid äfven uppenbara sig uti allt fattligare och be-
stämdare drag. Men olyckan är, att denna otroligt rika lit-
teratur, med sina poetiska konstverk, sina mythologiska ur-
kunder, och sina skatter af spekulativa skrifter såväl inom
språkforskningens som den egentliga metafysikens område,
saknar en historia i egentlig mening. Att sofra de sagor och
myther som företräda den historiska framställningen, att der-
med jemföra de strödda uppgifter som de klassiska författarne
lemnat oss om Indien; att lyssna till de omkringboende fol-
kens berättelser om detsamma och uppleta de spridda notiser
som ehinesiska och tibetanska resande meddelat; att samman-
fläta allt detta, ordna det förvirrade materialet, på konjek-
turens väg förbinda och förmedla hvad som syntes motsägan-
de och oförenligt: sådan var uppgiften för den som ville be-
handla Indiens häfder. Men äfven detta jettelika arbete har
funnit sin man, och understödd af utmärkta forskares förar-
beten och sitt eget ovanliga skarpsinne och tålamod har Nor-
mannen Christian Lassen börjat sitt berömda, änna ej full-
bordade verk öfver Indiens Fornkunskap. Vi kunna här blott
flyktigt beröra ett och annat af de intressanta resultater detta
arbete redan innehåller. Utan några monumenter annat än nå-
gra inskrifter — de äldsta af Priösöp dechiffrerade gå ej till-
baka öfver de första Ptolemeernas tid — må vi ej här vänta
en historia med namn och årtal, utan måste åtnöja oss med
taflor af olika kulturtillstånd. Således finna vi här ett folk,
hvilket, liksom i allmänhet nationerna i sin barndom sällan
församma att gifva sig sjelfva bedersnamn på sina grannars
bekostnad, kallar sig sjelf Arja, det vördnadsvärda eller för-
träffliga, från nordvest genom bergpassen vid Indus intränga i
Penjab och tillbakatränga de kroppsligt och andligt under-
lägsne och äfven till färgen mörkare urinvånarne. Vi se detta
folk, nomadiskt till sitt lefnadssätt, deladt i små stammar med
patriarkaliskt regeringssält, i andra årtusendet före vår tide-
räkning, utbreda sig allt längre mot öster, ända tills det slut-
ligen nådde Ganges. Vi känna dess religion; det tillbad natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
