Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Bergstedt, C. F. Om de nyaste upptäckterna i Asiens Fornkunskap, särdeles med afseende på den så kallade Kilskriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
hvarandra och dref den ena stammen sydost åt Indien, den
andra sydvest åt Iran. Utredandet af detta och mycket an-
nat beror på en intimare bekantskap med Zend och den äld-
sta eller vediska dialekten af sanskritspråket. Men den re-
dan vunna bekantskapen dermed har gjort den asiatiska forn-
forskningen en ofantlig tjenst, såsom vi i det följande skola
erfara. SR
Det är bekant, att i de länder som vtgjorde den gamla
persiska monarkien, från Euphrat ända till de östligaste gräns-
länderna, anträffas på flera ställen en besynnerlig, af kilformiga
figurer och vinklar bestående skrift, som man derföre benämt
kilskrift. Den förekommer på tegelstenar; på cylindrar af bränd
lera; på ruiner af gamla byggnader, såsom portalerna af de
- förstörda palatsen i Persepolis, eller på släthuggnoa klippväggar,
såsom vid Bistålun, icke långt ifrån det kurdiska Kermanshah.
Dessa inskrifter bafva varit föremål för alla resandes uppmärk-
samhet, ifrån Chardin och Le Bruin i sednare hälften af 416-
bundratalet, ned till Niebubr, Her Porter och Rich, och större
delen bar äfven mer eller mindre noggrannt aftecknat dem. I
synnerhet blefvo Niebubrs kopior föremål för lärda filologers
uppmärksamhet, såsom Saint-Martins i Paris och Grotefends
i Wien. Den sednare tillhör utan gensägelse äran att hafva
brutit banan för de lysande upptäckter som skulle följa. Han
hade anmärkt att de förvirrade grupperna af större och min-
dre, liggande och stående vinklar och kilar voro åtskiljda ge-
nom särskilda tecken, och slöt deraf att bvarje grupp var en
bokstaf. Skriften lästes från venster till höger, och språket
slöt han borde vara beslägtadt med Zend och den moderna
persiskan. Han utvalde nu bland inskrifterna en, hvars plats
öfver bilden af en konung ögonskenligen bevisade dess histori-
ska innehåll. Han slöt vidare, att om denna bild var uppsatt
till någon Aehemenids ära, borde inskriften också innehålla
deras vanliga titel: ”Konungarnes konung.” Han fann också
verkligen tvenne bokstafsgrupper, alldeles lika, utom att den
eva bade en längre ändelse, hvilken tyektes kunna beteckoa
genitivus pluralis. Han kom derigenom i besittning af några
bokstäfver. I inskriften förekommo tvenne namn, enligt hvad
— Sencaf De Sacy tolkad peblvi-inskrift gaf att förmoda. De hor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
