Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Bergstedt, C. F. Om de nyaste upptäckterna i Asiens Fornkunskap, särdeles med afseende på den så kallade Kilskriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de vara namnen på fader. och son. — Med tillbjelp af de ur
konungatiteln vunna bokstäfverna fick han småningom namnen
Darius och Xerxes, derefter Cyrus och Hystaspes. Vi finna
hans alfabet på plancherna lill första delen af Heerens Idéen.
Upsala-editionen är aftryckt efter tredje upplagan af detta
verk, i den fjerde är detta alfabet väsentligt beriktigadt, ehuru
naturligtvis ännu hvarken fullständigt eller tillförlitligt.
Medan Saint-Martin, Rask och åtskilliga andra lärde ar-
betade på utvidgandet af Grotefends alfabet utgaf Burnouf sin
redan omnämda kommentar till den zoroastriska Yacna, som
upphöjde Zend till rangen af regelbundet och naturligt ut-
veekladt språk, med bestämda grammatiska former, med sy-
stematiska analogier med oeh afvikelser ifrån det: äldre och
bekantare Sanserit. — På sådant sätt blef det möjligt att upp-
göra en rationell, ehuru naturligtvis till en viss grad på giss-
ning bygd theori för den gamla Persiskan i inskrifterna, hvil-
ken dock i många fall mera. närmar sig till de äldre och re-
gelbundnare sanscritformerna. Nya krafter trädde nu i verk-
samhet, Lassen, Westergaard; Holzmann, Benfey och andra.
Nya inskrifter öfversattes af den förstnämda, hvaribland en
bestående af 60 rader öfver Darius Hystaspis graf, vid Nakshi-
Rustam, nära Persepolis, hvarigenom isyunerhet många geo-
grafiska namn erhöllos, hvilka blefvo af stor vigt för de ar-
beten som. skulle följa: |
Medan Europas lärde sutoö i sina lugna arbetsrum, med
Chardins, Niebuhrs eHer Her Porters kopior framför sig , hade
en ung officer från ostindiska arméen blifvit anställd vid-en-
gelska missionen i Persien, som med de mest lysande militära
egenskaper förenade ett ovanligt skarpsinne och ett lifligt in-
tresse för Asiens fornminnen. Hans namn var HH. Ci: Rawlin-
son, då Kapten, nu Major i indiska arméen. Utan egentlig -
filologisk underbyggnad, i saknad af böcker och litterärt säll-
skap, och upptagen af militäriska och diplomatiska åligganden
började han år 1853 att sysselsätta sig med studiet af kil-
skrifterna. ”Jag visste vid den tiden, skrifver ban några år
sednare, föga mer än att Professor. Grotefend hade dechif-
frerat några konunganamn , tillhörande de äldste Achemeniderne, -
men i min ensliga ställning i Rermanshah, vid vestra gränsen —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
