Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Litteratur-Öfversigt - [61] Kindblad. Handbok i Svenska Historien för Ungdom och menige man. Förra delen. Andra delen. H. 19—27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den andra Hr Wieselgrens äfventyrliga och åtminstone af Hi-
storici förkastade mening om Birkas förläggande-till Calmar.
— Den oriktiga och förvillande förklaringen på betydelsen af
Räfste- och Rättaretingen (I. 549) är ett ytterligare bevis på
den otillförlitlighet, som utmärker Hr Kindblads Handbok.
Förmodligen skall hvarje kunnig läsare förvåna sig deröfver,
att man numera kan säga om Räfstetingen följande: "Så kal-
lades vissa extra ting, som höllos för att ransaka öfver sär-
skilta, hela Riket rörande frågor. På Räfstetingen dömdes
äfven öfver bhögmål och pröfvades Konungens ärenden; enskil-
des tvistemål och brottmål afgjordes deremot på de såkallade
Rättaretingen dit målen hänskötos från Lagmanstingen och
Häradstingen, och der dom fälldes i Konungens namn.” Hr
Hindblads förklaring, hemtad förmodligen från Dalin, som icke
en gång har den fullt så oriktig, är egentligen föranledd af
det ting, som folket, uppretadt af Lagman Emund, på eget
: bevåg höll för att afsätta Olof Skötkonung, men passar hvar-
ken på detta (som i urkunderna förekommer temligen ensamt
i sitt slag samt var en tumultuarisk och rTevolutionär samman-
komst för att straffa (refsa) Konungen som brutit Allsbärjardom)
ej heller på räfst- och rättaretingen, sådana som de sedermera
återEnnas i Landskaps- och Tandslagarne,
De utkomna häftena af andra delen, omfattande tidea
från Stenkil till Magnus Eriksson, träffas af samma anmärk-
ningar som den första, så mycket mera som de under denna
tid timade förändringarne i det inre erbjudit för stora frestel-
ser för Hr KHindblad att öfverskrida den sfer, inom hvilken
hans framställning bordt stanna. Hr KR. bar dessutom vid de
förtydligande explikationerna af dessa ämnen stundom gifvit
fritt utrymme åt en godtycklig subjektivitet. Vi neka visser-
ligen icke att en så vigtig omständighet som t. ex. Allshärjar-
tingens upphörande och odalmännens sjunkande betydelse mot
de stora slägterna- bör omnämnas, men förundran väcker det,
att Hr RK. uppgifver (s. 39) förbudet vid Linköpings möte för
allmogen att gå beväpnad såsom den enda orsaken till denna
hvälfning. Förf. har härvid låtit förleda sig af Lagerbring,
hvars enfaldigbet i anmärkningar är lika bekant som bans
grundliga lärdom och kännedom om urkunderna. Om detta
förbud, hvilket, såsom Hr I. sjelf säger, ej på länge kunde
göras gällande, i sin mån dertill bidragit, borde likväl den
naturligaste och af historien bekräftade orsaken, — tvedrägten,
partistriderna och derigenom de ansedda slägternas uppkomst
— förnämligast hafva framhållits. Derjemte är det en alltför
vågad utsago att påstå, det allmogen ej deltagit uti mötets
beslut, då man har sig så litet bekant om detta möte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
