Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Litteratur-Öfversigt - [61] Kindblad. Handbok i Svenska Historien för Ungdom och menige man. Förra delen. Andra delen. H. 19—27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
— Den objektivitet, som bör tillhöra den historiska fram:
ställningen och isynnerhet ett arbete af sådan bestämmelse
som detta, störer Hr RK. ofta genom häntydningar och reflexioner,
hvilka stundom få en socialistisk anstrykning och kunna väcka
rätt besynnerliga funderingar hos allmogen. Så säger han (s.
92) vid berättelsen om fastans påbjudande: ”I våra dagar, då
allmogens förnämsta spis mångenstädes utgöres af sill och
ströming, då kött endast undantagsvis finnes på hans bord
och han således fått vänja sig vid en nästan daglig fasta,
skulle ett sådant påbud ej väcka synnerlig uppmärksamhet.”
5.439: ”den åsigt qvarstår alltför mycket i våra dagar, att
landets skattdragande allmoge skall bära tyngsta bördan af de
allmänna utskylderna.” —S. 475 påminner han allmogen om
”våra tiders beskattning, hvilken i anseende till sin något o-
jemna fördelning ännu icke kan annat än anses nog tryckande
för allmogen, i jemförelse med öfriga samhällsklassers bördor.”
Sanningen af detta sistnämda yttrande vilja vi ej ej bestrida,
men klandra det såsom fullkomligt stridande mot den ointres-
serade hållning, som bör utmärka en bistorisk folkskrift. —
I författarens skildringar af katholicismen märker man att hans
protestantiska nit stundom förledt honom till sidohugg, som
någongång riktas så blindt, att de träffa ej blott katholicismen,
utan christendomen i allmänhet. Så, för att ej nämna andra
exempel, upphöjes i jemförelse med denna sednare Asaläran
på flera ställen t. ex. s. 102; hvarest våldgästningen säges
hafva sin grund uti ehristendomen, emedan den nordiska gäst-
friheten, liksom gifmildheten mot fattiga, i Asaläran var en fri-
villig, vacker handling af välvilliga hjertan, men i christen-
domens dagar blef en tvungen skyldighet, på hvars uppfyllan-
de hvarje behöfvande egde rätt att pocka. På slika misslyc-
kade yttranden skulle vi ej spilla ett ord till vederläggning,
om de ej visade hvarthän förf:s äflan att för menige man för-
klara mera invecklade historiska fenomener kan leda: För-
modligen har tanken på brytningen mellan hedendom och chri-
stendom såsom orsaken till medeltidens våldsamheter föresväf-
vat förf., men hans försök att popularisera detta har så miss-
lyckats, att ej allenast ett groft missförstånd deraf kan upp-
stå, utan att förhållandet visar sig alldeles motsatt mot det
verkliga. Ty i stället för den från hedendomens tider qvar-
lefvande vikingaandan och oron, hvilken hindrade christendo-
mens milda läror att utöfva tillbörlig inflytelse på sinnena,
blifver det enligt Hr K:s förklaring christendomen, som skäm-
de bort den ädla andan hos Asalärans bekännare. Och huru
står den prisade gifmildheten mot de fattiga tillsammans med
Hr Es uppgift (I. 276) att i hednatiden inga fattiga funnos?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
