Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Styffe, C. G. Nordamerikansk Litteratur. Emerson’s ”Representative men” - Napoleon, Verldsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528
egoism ledde honom af de anförares förtjenster, som med och
för honom vunno sina segrar, gaf han dock ett lysande er-
kännande åt Lannes, Ney, Desaix, Duroc, Hleber, Massena,
Murat och Augerau. Om han kände sig sjelf vara deras pa-
tron och grundläggaren af deras storbet, såsom då han sade:
”jag har gjort mina generaler af ler”, kunde han ej dölja sin
tillfredsställelse, då han från deras sida emottog ett bistånd och
en samverkan, värdig storheten af hans företag. Under ryska
fälttåget gjorde Ney’s tapperhet och rådighet ett så djupt in-
tryck på honom, att han sade: ”Jag har tvåhundra millioner
i min skatt, och jag ville gifva dem alla för Ney.” De teck-
ningar han uppdrog af åtskilliga af sina marskalkar göra dem
rättvisa, och ehuru de ej kunde tillfredsställa franska office-
rares omättliga fåfänga, äro de dock, på det hela taget, o-
tvifvelaktigt sanna. Och i sjelfva verket var all slags för-
tjenst under hans regering eftersökt och uppmuntrad. ”Jag
känner djupheten och vattendrägten af hvar och en af mina
generaler”, sade han. Naturlig förmåga var säker om att
blifva väl emottagen vid hans hof. Sjutton personer upphöj-
des under hans tid från simpla soldater till rangen af ko-
nung, marskalk, hertig eller general, och korsen af hans
Hederslegion gåfvos åt den personliga tapperheten, ej åt fa-
miljeförbindelser. ”Då soldater blifvit döpte i elddopet på ett
slagfält, hafva de i mina ögon alla samma rang.”
Då en naturlig konung också blir en titulerad konung,
är hvar man nöjd och belåten. Revolutionen berättigade den
armstarka befolkningen i Faubourg, St. Antoine, och hvarje
trossdräng och stallpojke i arméen, att betrakta Napoleon så-
som kött af sitt kött, såsom sitt partis kreatur, men det lig-
ger något i den stora talentens framgång som uppkallar en
allmän sympati. Ty i klokhetens och snillets öfvermakt öf-
ver damheten och obetänksamheten hafva alla förnnoftiga men-
» niskor ett intresse, och såsom andliga varelser känna vi att
luften rensas genom den elektriska stöten, då materiel kraft
öfverväldigas af intellektuella krafter. Så snart vi förflyttas
utom inflytelsen af lokala och tillfälliga specialiteter, känner
en menniska att Napoleon fäktar för honom: dessa äro ärliga
segrar, denna mäktiga ångmaschin gör vårt arbete. Allt hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
