Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Litteratur-Öfversigt - [65] Månens Berättelser. Öfvers. från Engelskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Den som så är utrustad, han — och ingen = för:
står att rikta barnets späda tankar på det högre och eviga,
under det hån för dess blick upprullar taflor ur naturens och
menniskoslägtets vexlande företeelser, och alt äfven i sagans
fantasirika lek inlägga ett för lifvet fruktbärande allvar. —
Har alltså vårt besök i boklådorna hittills i allmänhet utfallit
föga tillfredsställande, så måste vi dock med verkligt nöje er-
känna, att; bland der förekommande ungdomsskrifter, stun-
dom ett och annat dugligt förefunnits — visserligen sällan i
original, men dock i öfversättning. Hit hörer äfven den lilla,
från Engelskan öfversätta, bok som härmed anmäles. De en-
kla skildringar vr naturen och Ifvet, hvilka den innehåller,
äre — såsom 1i förordet uppgifves — ”mindre ämnade att i
egentlig mening undervisa, än att odla smaken och väcka kun-
skapsbegäret hos den unge läsaren, hvilket, näst den religiösa
och sedliga bildningen, just är hufvudsaken i den tidiga upp-
fostran.” — Hvad bokens titel beträffar, så bar den blifvit
föranledd deraf, att förf., som tagit till mönster den danska
skalden Andersens snillrika ”Billedbog uden Billeder”; låter,
liksom i denna, den vidtbevandrade månen uppträda som be-
rättare. Och huru underhållande, utanu allt fantastiskt och
sentimentalt braskande, är han ieke såsom sådan! Han liknar
icke alls .den i visan besjungna, som ”blott ser på!” Nej,
han är älskvärd i alla skiften, och med sina förståndiga ord
och sitt klara fullmåns-anlete ingjuter ban lefnadsmod och tröst
hos den fattiga enkan, som på vindskammaren i Hamburg skrif-
ver efter hans diktamen. Vi vilja låta henne sjelf med egna
ord berätta buru hön i den gamla hansestaden återknöt den
innerligare bekantskapen med sin gamla ungdomsvän:
”En afton stod jag vid mitt fönster med tårar i ögonen;
jag öppnade fönstret och såg utåt. Ack! hvad jag blef glad.
Jag såg en gammal vän från mitt hem som nu kom till mig.
Hvem kunde det vara? Det var månen, ljus och klar, just
sådan jag sett den uppstiga öfver våra danska skogar, glittra
på lysmaskarne vid stränderna, och kasta sitt sken in i vår
lilla bydda. Just sådan jag sett den i min barndoms dagar,
då jag första gången hörde min mors ljufva röst nämna den,
och bedja mig se upp på dess vackra glänsande skifva, under
det hennes hand vänligt smekte mitt hufvud, då hon såg min
glada förundran. Så visade jag nu månen för mina båda små
döttrar och de logo förtjusta, då den öfvergjöt oss med sitt
klara sken. Den stannade en stund hos oss, och lofvade mig
att hvarje afton, då skyarne ej voro alltför tunga, titta in till ”
mig. Den har hållit ord. Hvarje gång han kommer, berättar
han en historia om något den sett samma afton, eller för tu-
sen år sedan.”
SITER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
