Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortuna. En havnehistorie - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$7
øiet nesten lukket og fjeset fortrukket i en komisk
grimase.
«De tror De får glede av dette >» spurte hun plutse-
lig, spottende.
«Jeg håper det, frøken Jacobus.»
Jeg prøvde å late så utvungen som mulig, for jeg
var jo tross alt gjest i huset. «De skjønner, jeg kom
for å få noen sekker.»
«At De gidder! Sekker! Var det dem De snakket
så kjærlig om for et øieblikk siden til denne for-
stokkede jentungen ?»
«Du får ikke fred før du ser mig i graven,» mum-
let pikebarnet hest. Hun satt urørlig.
«Graven! Tenk graven! Enn jeg da? Begravet
levende for å passe på en som dig — med slikt et
mønster av en far» Hun snudde sig til mig igjen:
«De er en av dem han har forretninger med...
Nåja — men vi vil ihvert fall få være i fred for
Dem.»
Det blev sagt på en måte som kunde få en vil å
koke. Grovt familiært, overlegent, dypt foraktelig.
Jeg skulde komme til å høre det mer enn en gang
senere, for det blev ikke mitt siste besøk 1 huset.
Nei, man tar grundig feil om man tror jeg lot mig
skremme av mottagelsen jeg fikk. Og fremfor alt
hadde jeg ikke i sinne å renne min vei på grunn av
en frekk og latterlig gammel furie.
Dessuten hadde jeg de meget omtalte sekker å
tenke på. Jacobus fikk mig til å bli til aftens da
han kom, efterat han først hadde sagt mig alt som
det var, at han ikke visste om han kunde hjelpe
mig overhodet. Han hadde tenkt på det. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
