Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gamla dagar. Efterspel i en akt, af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ GAMLA DAGAR.
237
Ack, blott den lilla stund hon det kan hinna.
När far hon vara maka, mor, när amma?
Hon älskar dock sitt hem, sitt barn med samma,
Ja ofta högre, heligare flamma
Än kanske mången ståtlig dam af verld,
Som glömmer moderspligt för bara flärd.
Alt hvad hon hinner med blir litet joller
Med lillan, för att stilla hennes gråt,
En bit konfekt, en smekning mellanåt,
Då hon studerar sina långa roller.
Hvad tror ni hennes hjerta känner, då
Mot henne sträckas armar, runda, små,
Men hon till scenen plötsligt nödgas hasta,
För att med kärlekseder ömt sig kasta
I armarne på någon af de männer,
För hvilka hon kanhända afsky känner.
FaNNY (med ängslan).
Fy, pappa, så du målar!
Gubben.
Icke grant.
Fanny.
Helt säkert öfverdrifvet i
Gubben.
Säkert sant
För alla konstnärinnor, hvilka närde
I bröstet känslan af sitt qvinnovärde.
Fanny (sakta till Alfhild).
Gud, hvad jag. våndas, men en helig låga
Mig bränner, och det hviskar i mitt bröst
Att alt jag för den elden måste våga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
