Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gamla dagar. Efterspel i en akt, af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
PÅ GAMLA DAGAR.
Alfhild (sakta till Fanny).
Det är helt säkert konstens helga röst.
Gubben,
Nej, gudskelof, ni mina flickor kära,
Att aldrig ni för scenen ärft min lust.
Derföre bo vi här på fjärran kust,
För att ej ligga frestelsen för nära.
Men nu till annat.
Fanny (afsides).
Först ännu en dust!
(högt till fadren)
I dystra färger, pappa, du oss målat
En konstnärinnas öde som martyr,
Men ej den gloria kring henne strålat,
Då hon för törnena ej målet skyr.
Martyrens krona bärs af en prestinna,
Som kan, om hon det vill, vestaliskt ren
För konstens ära, för det sköna brinna.
Och vid den offerlågans helga sken
Hon med sitt trollspö oss på vägen tvingar
Till skaldernas fördolda tankeskatt,
Till längesedan flydda tidehvarf
Till rika minnen, som vi fått i arf;
Och då på scenen hennes stämma klingar,
Då tyckes hon af sjelfva himlen satt
Till modersmålets genius, som bringar
Oss stjernor i historiens dunkla natt.
En ann’ Johanna d’Arc, ur hyddan gången,
Hon kämpar för att rädda — dikten, sången!
En annan Jenny Lind på segerfärden
Hon sprider fosterjordens namn kring verlden;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
