Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trohet mot Kristus intill döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åskadarna stampade och väsnades och ropade att
kvinnorna skulle framföras.
De blefvo införda. Perpetua, prydd af skönhet,
mod och helighet, mer lik en öfverjordisk varelse
än en dödlig, stod upprätt midt på arenan, med
Felicitas knäböjande vid hennes sida. Så
afbidade de sitt öde, utan fruktan eller klagan.
Dörren till de vilda djurens förvaringsrum
öppnades nu, och bölande instörtade en vild tjur,
som genom hunger och styng af glödande
järnstänger blifvit bragt till raseri. Han störtade först
mot Perpetua, stötte sina horn i henne och slungade
henne i luften. Därpå sprang djuret mot Felicitas,
stötte ned henne och trampade henne under sina
klöfvar.
Under några minuter lågo de båda olyckliga
blödande på marken. Men ännu lefde de.
Perpetua hämtade sig först, och hjälpte sedan den svårt
sårade Felicitas att resa sig. Och dock hördes
ej en enda klagan, utan de väntade med rörande
lugn nådestöten af gladiatorn. — Då denne inträdde
kastade sig de båda martyrerna i hvarandras armar
och gåfvo hvarandra afskedskyssen.
Den dödstystnad, som härskade, afbröts af ett
buller i prokonsulns loge. En stol föll omkull.
Felix hade hastigt rest sig upp och lutade sig,
liksom fattad af svindel, mot en pelare.
Prokonsuln såg sig förvånad omkring, hviskade
något till den af sina följeslagare, som satt honom
närmast, vände sig sedan mot arenan, och gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
