Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guds goda, men underliga vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom i denna sista stund, då det ej längre stod
till att ändra det fattade beslutet. Hans hustrus
undergifna, sorgsna utseende, tysta och stilla väsen
och dotterns tårar, som hon ej alltid kunde tillbakahålla,
gjorde honom ondt, och i hans samvete trängde
opphörligt upp en ångestfull fråga: »Har jag handlat
rätt i att slita dem från vänner, hembygd och
fädernesland, utan visshet om att kunna gifva dem
ersättning för hvad jag tager ifrån dem?»
Ack, hvarför hade han icke långt förut gjort
sig den frågan? Nu var det ju för sent. Hittills
hade omsorger och bestyr af mångahanda slag
upptagit hans både tid och tankar, så att han ej
förr än nu kännt, huru skilsmässan från
fädernejorden äfven för honom medförde smärta, ja, en
djup bitter smärta; men nu föll den med ens öfver
honom med förkrossande tyngd. Den store starke
mannen bäfvade för sig själf och borttorkade med
afvigsidan af den kraftfulla handen de tårar, som,
den ena efter den andra, ville bana sin väg
nedför den af bekymmer fårade kinden.
Efter en timmes kringströfvande i den stora
staden under plågsamma, kvalfulla tankar, vände
han de tunga stegen till härbärget, där han
lemnat de sina, hvilka, trötta och längtande efter
stillhet och ro, redan gått till hvila. Anna hade
ej rätt hämtat sig efter den svåra sjösjukan, hvaraf
hon under hela resan lidit och som ansatt henne
så mycket svårare, som hon äfven de sista
dagarna i hemmet varit illamående och trött af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
