Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guds goda, men underliga vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såväl kropps- som själsansträngning; hon låg nu i
feber, orolig och missmodig. Under natten tilltog
febern, och då morgonen uppgick, måste fader
Lars ut och uppsöka en läkare. Denne kom,
förklarade en allvarsam, utbildad lunginflammation
vara för handen och att den sjuka, för att få den
vård hon oundgängligt behöfde, genast måste
föras till närmaste sjukhus. All tanke på resans
fortsättande måste sålunda uppgifvas och
uppskjutas på en obestämd, aflägsen tid; ty skeppet
skulle afgå mot aftonen och var det sista
emigrantfartyget för året.
Vid samma tid som skeppet lade ut från
hamnen, följde Lars och Elsa makans och moderns
sjukbår till sjukhuset, — och ett par veckor
senare stodo de sörjande vid hennes graf på den
stora ödsliga kyrkogården. Hvad skulle de nu
företaga sig, okända, som de voro i en stor och
främmande stad, långt från hembygd och vänner?
Vända om till det gamla hemmet kunde de ej;
ty detta var ju ej längre deras, och den medförda
reskassan var redan hårdt anlitad. De måste söka
någon som helst sysselsättning för att förvärfva
sig uppehälle och tak öfver hufvudet öfver
vintern, för att på våren ensamma med första
lägenhet göra öfverfarten till Amerika.
Nu gällde det att bedja, det Gud af nåd måtte
hjälpa dem och göra en god utgång på deras
bekymmer. Lars och Elsa böjde knä och bådo så
som väl aldrig förr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
