Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guds goda, men underliga vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon fick nu mycket att syssla med för att ordna
sin käre broders hem och göra det så trefligt som
möjligt, hvari hon träget biträddes af Elsas flitiga
och skickliga händer. — Så gick tiden hastigt
undan under arbete och stilla förnöjsamhet; våren
nalkades och med den äfven skilsmässans stund
för de båda amerikaresande, hvilka då skulle lämna
det glada, vänliga vinterhemmet och gå en okänd
framtid till mötes. Mor Bengta hade emellertid
med uppriktig varm vänskap fäst sig vid dem och
motsåg med bekymmer den tid, då hon skulle
förlora den gudfruktige, ordentlige mannen, som så
väl skötte allt för henne, och den snälla Elsa, för
hvilkens duglighet och förstånd den unge skolläraren
fått sina ögon så öppna, att han nu ofta tänkte
på huru han, henne förutan, ej skulle reda sig i
sitt lilla hem. De båda syskonen hade dagligen
långa förtroliga samtal och rådplägningar tillsammans.
»Det blir därvid», sade slutligen Erik, »ingen
af oss kan umbära någondera af dem. Lars måste
du göra till förvaltare af gården, och vid flickan
skall jag tala; hon får ej resa, hon måste stanna
hos oss, hos mig.»
—————
Inne hos barnen satt Elsa och sökte, ehuru med
beklämdt hjärta att roa dem med att tala om hvad
hon visste om det aflägsna främmande land, dit
hon om några veckor skulle begifva sig. Det äldsta
barnet, en gosse om sex år, hörde med ett barns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
