Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Runaberg. Berättelse af A. Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från en för ändamålet afsatt fond, såvida hon i minst femton år fyllt en moders plats hos Evelinas barn.
Estrid satt en lång stund orörlig af förundran: två så förmånliga erbjudanden på samma gång, men — hvad värre var — två så olika lifsuppgifter att välja på! Estrid hade aldrig varit varmare fäst vid denna Evelina; men från den senares sida hade vänskapen varit lifligare. Ehuru till åren den äldsta, hade den till karaktären svaga och vankelmodiga flickan ständigt sökt stöd, hjälp och ledning hos Estrid, något som denna tydligt kom ihåg, att hon ofta känt betungande och besvärligt nog. Sedan Evelina gift sig, hade dock allt samband mellan dem upphört, och Estrid visste intet om Evelinas inre utveckling från och med denna tidpunkt. Det var ej utan, att den nödgande och påträngande tonen i hennes bref, trots de förmåner, som där bjödos, äfven nu väckte ett visst obehag hos Estrid; men hon förjagade genast denna känsla med starkt ogillande af sig själf. Det var fult och kärlekslöst af henne att så litet ömma för den stackars vännen och hennes små barn. Månne ej det första anbudet med dess äfven mycket lockande utsikter var skuld härtill? Hade hon ej haft detta på hand, skulle hon nog blifvit odeladt glad öfver Evelinas bref.
Med ens mindes hon sin stämning föregående afton och sin längtan att finna någon människa, som just behöfde hennes kärlek, som skulle skänka hennes lif färg och sol. Var detta svaret på hennes bön? Var detta vägen, som Gud anvisade henne? — Men hvarför fick hon då det andra förslaget samtidigt? Månne såsom en pröfning af uppriktigheten i hennes bön?
Nästan hela juldagen förgick för Estrid under ihärdigt grubbel öfver detta ämne, och trött af sina egna vanmäktiga bemödanden att komma till visshet, somnade hon denna kväll med Davids bön på sina läppar: »Herre, var mig nådig; led mig i din sanning och lär mig! Visa mig dina vägar och lär mig dina stigar!»
När Estrid följande morgon vaknade, räcktes henne ett nytt bref från vännen med ännu mer enträgna böner än i det förra. Evelinas sjukdom hade förvärrats; nu bad hon Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
