Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Runaberg. Berättelse af A. Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då skymningen inbröt, hade man verkligen hunnit till skogs-brynet. Här svängde åkdonet in på en smalare väg, som förde rätt in mellan träden. En fuktig, doftande ånga af barr slog behagligt emot henne, och med ens vek den pinsamma beklämningen. Med den friska skogsluften smög sig en känsla af välbefinnande genom hela hennes varelse: hon kom ju tillbaka till landet, till skogen, med hvilken hon hörde samman från sitt lifs sorglösaste stunder. Hon hade så länge varit hemlös och ensam; nu var hon på väg till ett hem, åt hvilket hon skulle ägna sina bästa krafter och sin kärlek, där hon skulle söka göra solljust och varmt åt ett par små varelser, lika ensamma som hon själf, och som blifvit henne gifna direkt af Gud. — »Här kommer jag att trifvas! O, Herre, hvad du är god, som låter mig känna det så», tänkte Estrid tacksamt, erinrande sig sin föregående tvekan och osäkerhet.
Med nyväckt intresse gaf hon nu akt på det förändrade landskapet, så godt som det lät sig göra i det tilltagande mörkret. Vägen sänkte sig nu till en djup dalgång, där skogen å ömse sidor stod som en tät mur i bakgrunden, men närmast vägkanten gaf rum för grupper af unga björkar och andra löfträd. »Här måste vara vackert, när det blir grönt», tänkte Estrid förhoppningsfullt. Med ens vidgade sig utsikten och mellan trädstammarna skönjde hon något, som liknade en gråaktig slätt på sidan om vägen.
»Är det en sjö?» frågade hon ifrigt. — »Runasjön», blef svaret, »och där uppe ligger herrgården.» Hennes körsven pekade mot en kulle, som höjde sig tämligen brant från stranden. Där uppifrån lyste ljus från ett par fönster; för öfrigt kunde Estrid i mörkret ej urskilja något af sitt blifvande hems yttre konturer.
»Hvad skall möta mig här?» frågade sig den unga kvinnan tankfullt, då åkdonet några minuter senare höll framför trappan, och hon steg ur.
»Herrskapet kommer inte hem för än litet senare» upplyste den mötande tjänstflickan. — Estrid studsade af förvåning: »Äro de borta?» Hon hade ju tänkt sig sin vän allt för sjuk för några utflykter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
