Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Runaberg. Berättelse af A. Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu kunna gå till sängs. Med nylifvadt mod såg hon emot den kommande dagens mödor; nu skulle hon nog gå det igenom! Hennes hjärta klappade af fröjd:
»Herre, min hjälpare, min frälsare, min Gud! Jag tackar dig och älskar dig; och jag älskar dem, som du har gifvit mig; och allt, allt är din outsägliga gåfva! . . . Vintern är förgången, och sommaren är nära!»
IV.
Det vänskapsförbund, som Estrid och Arnold ingått, knöts nu dag för dag allt fastare. Hillevis tillfrisknande kom gossen att sluta sig än närmare sin nyförvärfvade vän. Denna sakernas nya ställning förundrade i början högligen Hillevi. Estrids ömhet under hennes sjukdom och framför allt broderns exempel lockade dock henne snart att öfvervinna sin skygghet och likt Arnold sluta sig till Estrid. »Tant Estrid är den snällaste människa, som finns>, försäkrade denne, »och hon tycker så mycket om oss, det vet jag nu! Du måste också tycka om henne, hör du, Vi!» — För Hillevi var broderns omdöme utan jäf, och hans vilja hennes lag; därför tyckte den lilla flickan villigt, att »Ar hade rätt». Tant Estrid blef snart medelpunkten i de bägge barnens lif, och med kärlekens hand ledde hon dem fram till kärlekens källa, ur hvilken hon själf dag från dag hemtade vederkvickelse och styrka.
Estrid behöfde väl denna fördolda kraft till stöd. Ty, ehuru hennes nyväckta kärlek till barnen gifvit sol och ljus åt hennes tunga lott på Runaberg, var förhållandet till patronen och hans fru detsamma som förut; ja, nära nog ännu mer disharmoniskt. Det var med största missbelåtenhet, som farbrodern och fastern märkte Estrids växande inflytande öfver brorsbarnen. Och när efter olyckstillbudet för Hillevi denna förtrolighet synbarligen tilltog för hvar dag, så ökades ock deras ovilja mot Estrid. Icke, att de afundades Estrid brorsbarnens kärlek, därtill voro dessa dem alltför likgiltiga och osympatiska, liksom deras, mor också varit. Som en odräglig börda hade de känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
