Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Runaberg. Berättelse af A. Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evelinas flyttning till Runaberg, hvilket de nästan börjat betrakta som sin egen oinskränkta tillhörighet, ehuru de i verkligheten endast ägde en fjärdedel af godset. Patron Heimer var icke på långt när så förmögen, som den aflidne brodern blifvit genom sitt gifte; men både han och hans fru satte så mycket mer värde på penningen. Det var dem därför svårt att smälta, att en så stor summa af svägerskans penningar årligen skulle tillfalla Estrid Gren, främlingen, som mot deras vilja installerats på Runaberg, och som de hittills förgäfves med lock och pock sökt aflägsna därifrån. Med stor förargelse sade de till hvarandra, att dessa penningar rätteligen bort tillfalla dem själfva för deras vård om Evelinas barn. Det var visserligen en tröst, att svägerskan ej tänkt på att förordna sin unga väninna till förmyndare för barnen; — nu ägde dock patron Heimer bestämmanderätten öfver dem och deras förmögenhet. Men för Estrid sökte de göra lifvet så surt som möjligt för att härigenom förmå henne afstå från sin plats, eller i värsta fall för att hämnas på inkräkterskan. Till sin förundran funno de dock, att Estrid, i stället för att fälla modet, på sista tiden syntes nöjdare och gladare än förr och synbarligen med mindre motspänstighet fann sig i förhållandena. Så besynnerligt! De, som så ifrigt vinnlagt sig om att göra dem odrägliga för henne!
»Det går inte an, det här, Märta! Vi bli aldrig af med människan», knotade patron Heimer. »Det är riktiga syndapengar att kosta ut två tusen på henne om året! Jag tror, Evelina var tokig!»
»Rättskänsla hade hon åtminstone inte», instämde hustrun helt bittert.
»Det värsta är, att fonden, enligt testamentet, blifvit ställd obrukbar för andra ändamål, så länge hon går här.» Huru väl behöfdes ej detta kapital i stället till förbättrande af Runaberg! Inte rår jag ensam med alla utgifter. Evelinas tanklösa handlingssätt var oförsvarligt, ej minst för hennes egna barns skull. Jag tror, jag måste försöka än en gång att bringa den där flicka snärtan till förnuft!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
