Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Runaberg. Berättelse af A. Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runaberg klädt i midsommarskrud med doftande syrénlunder och trädgårdsgångarna hvita af nyss fallna fruktblom mor. Arnold och Hillevi jublade, att det aldrig varit så vackert någon sommar förr, och aldrig hade de heller haft så roligt som nu. Estrid hade lofvat dem att gå med dem till skogen och samla löf och blommor för att pryda deras lilla lusthus till midsommarfesten. — Trots sin snålhet brukade patron Heimer årligen hålla en sådan för godsets underhafvande, och nu gladde sig Arnold och Hillevi ofantligt åt att få vara värdfolk för barnen.
Solen sken också klart och varmt, då den efterlängtade dagen var inne, och frukosten syntes de otåliga barnen oändligt lång och tråkig.
»Hör nu, fröken Gren», yttrade patron Heimer i sin vanliga myndiga ton, då de ändtligen reste sig från bordet, »jag har ett par ord att säga er!» — Estrid beredde sig fogligt att följa honom, i det hon vänligt nickade åt barnen: »Jag kommer snart hit igen!»
»Men tant skulle ju gå med oss till skogen», knotade Arnold halfhögt.
»Hvad sa’ du?» Farbrodern såg på gossen med rynkande ögonbryn.
»Jag sa’, att tant lofvat gå med oss och plocka blommor», upprepade Arnold med buttert trots.
»Jag tror, du är oförskämd, slyngel» — patronen gaf sin lille brorson en kraftig örfil — »men var lugn, det skall jag nog ta ur dig!»
Patron Heimer var eldröd i ansiktet af harm, ehuru i hemlighet belåten att ha skälig orsak till missnöje, när han, inkommen i sitt rum, vände sig till Estrid. »Den uppfostran, ni ägnar mina brorsbarn, synes mig föga tillfredsställande», anmärkte han kärft. »Jag vet ju, att jag tyvärr ej äger makt att afskeda er; men sedan ni nu under snart ett hälft år pröfvat edra krafter här, förmodar jag, att ni själf finner bäst förenligt med såväl egna som barnens intressen att afsäga er min svägerskas obetänksamma förordnande? Jag ville nu ge er ännu ett tillfälle härtill, innan ett nytt hal får börjar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
