Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Runaberg. Berättelse af A. Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l’A R.’NABKI<G. I2o
Estrid hade all möda att behärska sig inför denne man, hvars egennyttiga afsikter och låga karaktär hon längesedan genomskådat.
»Herre, stå mig nu bi!» bad hon tysst; ty hon kände, att hon skulle utstå en het strid, — »Tvärtom, patron Heimer», svarade hon, så lugnt som möjligt. »Mycket har visserligen gestaltat sig olika mot hvad jag hoppats; men jag är glad att kunna säga, att jag håller mer och mer af edra brorsbarn för hvar dag och önskar alls icke bryta mitt löfte till deras mor.»
»Ni önskar framförallt att icke gå miste om er lilla lifränta», sade patron Heimer hänsynslöst; »var bara ärlig, fröken Gren! Det är ju inte illa att ha sin ålderdom betryggad, och ett rätt nätt kapital kan ni också lägga ihop, om ni har lust. Nåja, ett dylikt intresse är ju helt naturligt! Men, ursäkta mig, att jag inte mycket tror på er så kallade tillgifvenhet för barnen. Både jag och min hustru ha nog märkt den motvilja, ni i själfva verket hyser för dem, fastän ni på sista tiden lärt att bättre dölja edra känslor.»
Estrid skälfde bokstafligen af sinnesrörelse. Hon vågade ej säga ett ord för att ej brista i gråt, och patronen fortfor; »Ni kan väl förstå, fröken Gren, att det är oss särdeles motbjudande se, huru ni med sådant hyckleri söker draga till er de stackars barnens tillgifvenhet. Och i samma mån de tro sig äga ett stöd i er, bli de allt trotsigare och mera svårhandterliga mot oss, deras närmaste anhöriga. Jag såg ju nyss exempel härpå ...»
»Ni tar alldeles miste, patron Heimer», sade Estrid, med möda framtvingande orden. »Min tillgifvenhet för barnen är intet hyckleri: Gud själf har lärt mig älska dem, och med Guds hjälp ...»
»Fraser . . . fraser! Förskona mig, fröken, jäg är alls ingen beundrare af något som helst ’läseri’! Men» — fortfor han hotande, »om ni underblåser barnens trots mot min hustru och mig, så» — han funderade ett ögonblick, . . . »så skall jag nog finna medel att skilja er åt!»
Frideborg igog. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
