Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Runaberg. Berättelse af A. Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraft, ty Arnold och Hillevi märkte mer än väl, att de ej kommo från hjärtat. På grund af sin växande tillgifvenhet för Estrid, stämdes de än mer fientligt genom farbroderns och tantens uppförande mot henne. Denna förtrytelse kunde de ej heller alltid dölja; och trots Estrids ifriga bemödanden blefvo konflikterna mellan fardrodern och barnen ofta återkommande.
»Bördan är för tung för mig», tänkte Estrid mer än en gång; »jag förmår snart inte bära den längre, om det ej blir någon ändring. Hvarför, hvarför kommer ej Gud till min hjälp?»
Sommaren öfvergick i höstens rika, men vemodiga fägring. Lönnarna stodo i prunkande rödt och björkarna i glänsande guldgult. Runasjöns blåa böljor fingo en kall färgton, och fågelsången hade tystnat i lundarna; men i den gulnade vassen kring stränderna summo stora flockar af snattrande änder, som ännu icke tycktes tänka på flyttning.
Det var en sådan där härlig höstdag med daggdränkt gräs på morgonen och varm sol på middagen under hög, september-blå himmel — en sådan dag, då hjärtat slår kraftigare af frimodig lifslust. Sommarens fridagar äro blott ett ljufligt minne, men arbetshågen stegras af den rena höstluften, och arbetsglädjen gör mödan lätt! Så hade Estrid ofta känt det, när hon efter ferierna ånyo började sitt skolarbete. — Nu var allt annorlunda: hon var trött och hopplös. I dag hade åter en häftig sammandrabbning ägt rum mellan barnen och farbrodern. Estrid hade sökt medla, men därmed blott ökat stormens häftighet. Den vände sig nu äfven mot henne. Patron Heimer hotade henne ånyo med att skilja henne och barnen åt — sin lön finge hon naturligen behålla i alla fall. Det var ett nytt försök att göra hennes tillvaro på Runaberg odräglig. Men Estrid var på sin vakt och lät sig ej öfverrumplas till några medgifvanden.
»Barnen äro lämnade i min vård, — jag afstår ej från dem», förklarade hon bestämdt, numera stålsatt af vanan vid dylika uppträden.
»Mina brorsbarn få ej fostras till likadana skenheliga skrym-tare, som ni själf är», utfor patron Heimer rått; »jag skall göra slut på det här!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
