Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Runaberg. Berättelse af A. Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VA RUNABERG. I33
»Är jag då en skrymtare?» invände Estrid med tillkämpadt lugn.
»Om ni är!» inföll fru Märta, som äfven var närvarande. »Har jag inte själf hört edra samtal med barnen; ni har aldrig annat än samtyckt till deras anmärkningar mot oss!»
»Har jag?» utbrast Estrid förundrad; ty hon visste med sig, huru ytterst noggrant hon valt sina ord till barnen i denna sak.
»Har ni kanske inte samtyckt?» genmälte fru Heiiner spetsigt och smålog kärft, då hon iakttog Estrids hastigt ändrade ansiktsuttryck.
»I mitt hjärta, men aldrig med mina ord», medgaf Estrid långsamt.
»Ni erkänner alltså, att ni med hjärtat samtyckt till de ofördelaktiga omdömen, som fällts om oss?» inföll patronen i skadeglad ton.
»Ja», svarade Estrid ärligt, »det måste jag naturligtvis erkänna; men detta bevisar just, att jag icke är någon skrymterska.»
»Efter ett dylikt erkännande», återtog patronen i afmätt ton, men med illa dold triumf, »ett erkännande, som ni säkert har allt för mycken karaktär att återtaga, så tror jag, fröken Gren, att vårt mellanhafvande lätt låter sig rangeras. Ert apanage får ni naturligtvis behålla — det har jag intet att säga öfver, och» — han ryckte öfverlägset på axlarna — »det är ju ock en helt likgiltig sak! Men intet testamente i världen kan förhindra mig att försätta er ur tjänstgöring. Från och med i dag skola mina brorsbarn ej längre stå under ert skadliga inflytande. Om ni ej vill lämna Runaberg, så sänder jag bort barnen.»
»Ingen kan taga dem från mig», utbrast Estrid energiskt.
»Jo, det kan jag», blef det myndiga svaret, och med detta ultimatum fick Estrid gå.
Med sinnet i uppror ilade hon ut i parkens mest undangömda gångar. Inom henne tumlade tankar och känslor i oredigt virrvarr. Hvarför hade hon låtit locka sig att gifva dessa illvilliga människor sak emot sig? Hvarför hade hon ej hellre t^gat, än erkänt sina innersta känslor för dem? Hvarför hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
