Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Runaberg. Berättelse af A. Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t*A RUNABERÖ; y cg
bitterhet och oforsönlighet. Det förmådde ju icke och ville icke älska sina fiender!
»Jag kan inte . . . kan inte», suckade hon ångestfullt.
»Mig förutan kunnen I intet göra!» Orden kommo mildt lugnande till hennes upprörda själ, och slutsatsen följde af sig själf: »men med dig, Herre, förmår jag allt!» — Estrids mot-sträfviga hjärta var brutet. Ångerfullt och förkrossadt ropade det nu: »Herre, hjälp mig! Jag bad dig om kärlek; jag förstår, att detta är vägen. Herre, gif mig ej blott ett försonligt hjärta mot mina fiender; gör det helt nytt och fullt af kärlek, att jag må älska dem, såsom du har älskat mig!»
»Tant!> — en liten hand lade sig på hennes axel. Då hon såg upp, stod Hillevi bredvid henne och frågade ängsligt: »Är tant ledsen?»
Estrid drog flickan Ömt intill sig och mötte den allvarliga, undrande blicken. »Mitt barn», sade hon mildt, »jag har varit bedröfvadj emedan jag inte har tillräckligt med kärlek i mitt hjärta. Men Gud har nu lofvat gifva mig det, och då blir allt bra.»
I detsamma hördes springande steg i gången utanför, och strax därpå störtade Arnold flämtande fram till Estrid och ropade utom sig med gråten i halsen: »Farbror och faster ha sagt, att vi inte få vara med tant och inte tala med tant; . . . och om vi inte lyda, så skall han skicka bort oss någonstans, så att vi inte få träffa tant alls! O, hvad de äro elaka . . . jag hatar dem!» Snyftande kastade han sig raklång på marken vid Estrids fötter. Hillevi stod med öppen mun och ögonen vidgade af häpnad.
Men Estrids själ bemannades plötsligt med öfverjordisk kraft.
»Hör på nu, barn», sade hon stilla och högtidligt; »jag vet, hvad Gud vill, att vi nu skola göra!»
Arnold strök bort tårarna med afvigsidan af sin lilla bruna hand, och Hillevi vände ifrigt sitt ansikte mot Estrid.
»Jo, just det, som Vi och jag nyss talade om», fortfor Estrid; »alla tre måste vi försöka att hålla af farbror Greger och faster Märta!»
Barnen stirrade på henne i namnlös förundran. Slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
