Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Runaberg. Berättelse af A. Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnen, låtit sig afskräckas, utan ödmjukt och hjärtligt hållit ut med sina bemödanden att bereda trefnad och förkorta tiden för den otålige sjuklingen. Härvid hade hon god hjälp af den unge ingenjören, som ägnade den sjuke de mest broderliga omsorger. — Ehuru Estrid aldrig talade med Arnold Heimer om den pröfvolid, hon genomgått, märkte hon ofta, att han var bättre underrättad än hon tänkt. Allt emellanåt, då hon med kärleksfullt tålamod passade upp den sjuke, kände hon den yngre broderns allvarligt forskande blick riktad på sig. — Blodet steg då upp i hennes ansikte, och hon undrade tyst, om äfven han, likt patronen, misstänkte henne för hyckleri. Hon försökte beslutsamt att icke oroa sig häröfver; det betydde ju så föga, om hon blef orättvist bedömd. Och likväl — för hvar dag, som gick, bad hon allt innerligare till Gud att ej bli missförstådd af ingenjör Heimer.
De sista skrumpna löfven hade fallit, och den nakna grå marken hade fått ett tunnt, men bländande snötäcke. Runasjöns vatten var det enda mörka i den ljusa taflan — dess stelnande vågor sågo nästan svarta ut mot de hvita stränderna. Det var dock ej fult, om än dystert. Estrid tyckte, att det såg fridfullt ut. Inomhus var det just likadant, som därutanför. Patron Heimers sjukdom bredde en dämpad stämning öfver hemmet; men friden gästade dock nu där, i stället för tvedräkten, och för hvar dag blef kärleksbandet starkare mellan dess medlemmar. — Arnold och Hillevi, som för ett år sedan alls icke förstått att glädja sig åt julens ankomst, voro nu fulla af väntan och intresse vid alla jultillredelser.
Kärlekens sol hade gjort underverk med dem. De hade först nu blifvit verkliga barn — deras loja brådmogenhet och inbundenhet hade så godt som alldeles försvunnit, och deras ögon lyste af okonstlad glädtighet. I denna glädje skymtade dock ett djup, olikt andra barns, men det gjorde dem blott så mycket älskligare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
