Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
utan att hon kunde göra motstånd, klämde och
trevade i hennes innersta gömsle,
Jag har aldrig haft nöje av någonting, tänkte
Adele trött och bittert,
Hon kunde icke reda ut för sig själv vad hon
menade. Men inom henne växte en våldsam vrede
över att hon nu väntade ett barn, utan att ha känt
kärlekens vällust. Hon tyckte att det där långa fasta
fingret, som rörde omkring i henne, måste förstå
det, och att det nu hånande smulade hennes känslor
under sig.
Jacob Levin rätade upp sig. Han såg forskande
på kvinnan framför sig. Skulle hon tåla sanningen
genast? Ja visst! Hon hörde säkert icke till de
ömhjärtade och barnkära, Men för honom betydde
alltid konstaterandet av ett missfall en snabb och
häftig smärta. En besvikelse. Kvinnans bestämmelse
var att föda barn till världen, misslyckades hon, var
hon en snöping, en stackare, som stod utanför livet.
Detta liv, som han ibland flera gånger dagligen
såg förnyas och andas för första gången under sina
händer och vars skrik jämt ljöd för hans öron, var
för honom en ständig källa till beundran, Så hastigt
arbetade inte ens den finaste motor. Det väldiga
världsmaskineriet lossade varje bråkdel av ensekund
ett nytt barn från sin jättenavel och slungade ut
det genom en kvidande kvinnas underliv. Att passa
på, att underlätta och hjälpa framfödandet, se, det
var att ha sin tjänst i en evigt kretsande och glad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
