Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
En dag var Nils försvunnen. Han hade rest bort.
Och det skulle dröja, innan han kom igen. Somliga
sade att han hade blivit frälsningssoldat.
Då har han gått in i armén av feghet, tänkte
Linnéa. Han skall sjunga och prata bort det onda
han gjort.
Men hon, som blev kvar, hon måste igenom det.
Hennes föräldrar sörjde över henne: När hon gick
genom byn, viskade man och skrattade, Men för
henne hade en värld öppnat sig, som varken var
Guds rike eller jämmerdalen, som hon sjungit så
många gånger om. Det vär en helt ny värld, där
ett litet barn klappade med späda händer på him-
melens port.
— Låt upp, bad det. Låt upp!
Men rymden mörknade åter kring Linnéa, och
en afton ville hon taga sitt liv. Hon glömde barnet
för skammen, som skulle komma över henne. Men
då hon stod i begrepp att kasta sig i sjön, spratt
något till inom henne. Hon blev stående stilla på
stranden, framåtböjd, lyssnande, Det var barnet,
som rörde sig i hennes sköte. Ett nytt liv ville
komma upp i ljuset och njuta av solen och blom-
morna. Två små fötter ville gå på den väg Linnéa
själv vandrade. En klar röst kallade på henne; Då
vände hon om hem,
Hennes far satt vid bordet och åt kvällsvard.
Hennes mor rörde bland grytorna, het i ansiktet av
värmen från spisen. Den stora väggklockan tickade.
I rummet var en lukt av nyskurat golv och enris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
