Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
— Vad har du fört för ett liv? fortsatte hon
på samma hetsiga sätt. Du är ju inte gift. Och har
haft sådant för dig redan,
Mannen med de smala höfterna och svång-
remmen om det smärta livet tycktes vara i rummet.
Hans ögon flammade hotande. Och Riken tillade
hastigt:
— Han är inte här för att försvara dig nu, din
älskare, Du skall själv svara.
Diken såg förvånad på Riken. Var detta pappas
lilla Riken med sådana ord i munnen?
Men Linnéa satt tyst. Just nu kände hon ett par
armar om sin hals och hörde Violas jollrande röst
i sitt öra. Hon kunde icke stiga upp och tala eller
tillbakavisa anklagelsen. Ja, hon hade ju ett barn.
En liten tjock flickunge, som tultade över gårds-
planen där hemma med lysande blå ögon. Bomulls-
klänningen stod så nätt ut där bak, när den lilla
böjde sig ned för att plocka en blomma, De korta
benen hade runda ringar kring knäna, så knubbig
var hon.
Linnéa hörde inte på fröknarna, som nu börjat
prata om varandra, gestikulerande med hårda,
tafatta händer, som aldrig hållit ett barn och aldrig
smutsat sig med att tvätta ett oändligt antal blöjor
och små kläder.
Deras hjärnor äro alldeles tomma, tänkte Linnéa.
De förstå ingenting. De ha ju aldrig vaknat en natt
av ett barns skrik och känt glädjen av att kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
