Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Hön stannade. Han såg hennes ansikte under
toquen, blekt och hjälplöst, obarmhärtigt naket.
— Jag trör, att jag väntar ett barn igen, sade
bon.
Hade han icke redan förstått det? Det var något
i hela hennes hållning, som sagt honom det. Han
ville ändå icke att det skulle vara sant. Trots allt
ville han ha henne till en helt ung flicka.
Han tog hennes arm, där de stodo i mörkret under
ett träd.
Nu se vi ju nästan ut som sjömannen och hans
brud för kvällen, tänkte han ironiskt.
— Om det är sant, då får du ju åter ett litet
barn att glädja dig åt, sade han. Och du tycker om
barn, eller hur?
— Ja, ja, svarade hon febrilt. Men denna gång
ville jag det inte. Jag har så nyss gått igenom det.
Minns du hur svårt det var?
— Men du älskar ju din man? Du är lycklig?
Hon såg upp på honom.
— Nej, jag är inte lycklig, sade hon stilla. Min
man är väl inte densamme som förut.
Vad har han gjort henne? tänkte Jacob och såg
åter för sig det triumferande leendet i det upp-
hettade röda ansiktet mittemot honom nyss.
— Han är kär i en annan, sade hon med torra
läppar. En flicka på sjutton år har fastnat för
honom. Hon har nyligen slutat skolan. Jag tror han
har ett förhållande med henne. Det är så svårt för
mig. Jag skulle velat skiljas. Men nu — detta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
