Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
— Du vet då, att jag älskar dig? Jag har hållit
det hemligt, emedan jag har tänkt på dig... och på
mina egna barn, Och du — du älskar inte mig!
Sådant känner man på sig och får finna sig i.
Det är inte stunden för någon kärleksförklaring
för mig nu. Men jag säger dig: drag inga växlar
på min kärlek, släck den inte genom att be mig om
något, som jag inte kan göra för dig. Allt skulle jag
vilja hjälpa dig med för att ditt närvarande liv skall
bli lättare. Men inte det, som du just nu tänker på.
Inte det.
— Du skulle kunna det. Du som är läkare, sade
hon bittert.
Hon hade inte en tanke på honom och hans
stackars kärlek. Hon ville endast att han skulle
befria henne från en börda, som skulle bli henne
för tung: att föda ett barn till världen, när hennes
man icke längre älskade henne.
De gingo tysta. Nu hade de kommit in på gatorna.
Det var livligare omkring dem. Staden sjöd ännu
utan att vilja komma till ro.
Jag har sagt nej till så många, tänkte Jacob
Levin trött. Och henne älskar jag. Ett barn mer
eller mindre i livets hushållning, vad betyder
det?
Men han visste, att det betydde allt. Också till
den sorgsna kvinnan, som gick här vid hans sida,
måste han säga nej, såsom han sagt nej till den
hysteriska Adéle Holmström, Det liv han så ivrigt
tjänade befallde honom det. Livet skulle le, när hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
