Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
födde ett litet: barn till världen. Han kunde inte
frigöra sig från den tanken. Och det barnet skulle
åter bli likt den där vacklande tennsoldaten, lära
sig att skratta hånfullt och triumferande, och en
gång skulle denna nya tennsoldat komma att överge
sin kvinna för en: annan...
Dock, vad gjorde det? Runtomkring sig tyckte
han sig höra käkar som tuggade, lemmar som
knakade, fötter som trampade. Jorden, fylld av
myllrande väsen, sände sin fräna doft mot hans
näsborrar, Svingade han sig icke upp till betvingare,
sedan han så troget tjänat livet? Berodde icke på
honom just nu, om ett barn skulle få födas eller
dö en snöplig död, innan det tagit mänsklig form?
Han glömde sin älskades sorg i lyckan över
sin makt. Han, Jacob Levin, kvinnoläkaren, be-
tvingaren, livsbejakaren! Och hans heta hjärna
skapade lockande bilder av allt det han skulle
lyckas utföra. En gång skulle han bli ryktbar.
Drömmen han drömt så länge var nära sin upp-
fyllelse.
Hans andär hade legat nere en tid. Kvinnan bred-
vid honom, som kommit till honom med sin fråga,
hade väckt dem till liv igen. Han var åter ett med
sitt yrke. Synd att han hade lovat sig bort just nu!
Hans fingrar darrade ju av iver att på nytt få
gripa tag. Och nu såg han sig redan långt borta
från den arme gamle vännen Vårdman och hans
ynkliga kringfarande och småkrämaraffärer 1 den
avflagade kaffe-Brushen! Den där eländiga trä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
