Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
lockande därifrån och han gick dit. Där han stod
på gården, fick han se Petra inne i biblioteksrum-
met. Hon satt stilla och såg rätt ut, men han förstod
att hon inte kunde upptäcka honom.
Han granskade henne ivrigt, nästan längtansfullt.
Vad tänkte hon på, hans syster? De träffades inte
så ofta nuförtiden, alldeles för litet. Vad hon var
lik deras mor! Samma kastanjebruna hår, vita
panna, mörkblå allvarsamma ögon. Och så gestalten,
som hon höll så rak. Han kände en hemsjuk trånad
efter sin mor, en känsla som han aldrig haft, medan
hon levde. Hans liv flöt fram i en smal fåra, som
han tyckte sig se tunnas av alltmer. Ofta trodde han
att han snart skulle dö; Och döden? Var den bara
mörker med jord som fyllde munnen, eller var det
en öppen dörr till strålande ljus? Han kunde frågat
Betty därom. Men han ville det inte. Han före-
ställde sig att Betty likt en växande planta skulle
tränga upp genom rymdens tomhet och in genom
himlens tak och fortsätta att frodas och blomstra
sitt jordiska liv också i en annan värld. Döden skulle
icke ha makt att förstöra eller ombilda henne.
Skulle han gå in till Petra? Han tog ett par steg
framåt. Så drog han sig åter tillbaka i skuggan av
huset. Någon hade öppnat dörren till arrendator-
bostaden. Han kände igen arrendatorn. Han gick ut
på gården. När han kom förbi Petras lysande fön-
ster, stannade han ett ögonblick. Från platsen, där
Hans stod, såg han Tord Holmströms ansikte. Tords
ögon voro fästade på Petra där inne. Hans ryckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
