Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
till. Det där uttrycket av åtrå kunde han icke miss-
taga sig på. Så gick arrendatorn vidare ned mot
ladugården.
Kunde arrendatorn vara kär i Petra? Hans små-
log litet ängsligt. Sådant hade hänt förr. Det var
bara så tokigt. Hans mindes den där historien med
Tage Ehrencreutz. Men det var en helt annan sorts
människa. En ung elegant med signetring på fingret.
Vad Hans avskytt honom! Han kände snarare
sympati för arrendatorn. Tord Holmström hade ett
vackert leende, Ja, nyss då han stått där med ljuset
från fönstret över sitt ansikte, hade han lett så —
så där intagande. Kanske kunde det tilltala en kvinna
som Petra?
Men Hans ville icke stå här längre osedd. Om
arrendatorn komme tillbaka och plötsligt finge syn
på honom, skulle han känna sig som en spion. Tack
så mycket! Hans öppnade förstugudörren och steg
in. Då han kom i dörren till salen, vände sig Petra
om i biblioteksrummet innanför, med ett uttryck av
väntan. Hade hon tänkt på någon annan?
— Ack, är det du, Hans? sade hon blott,
Hans slog sig ned vid det långa bordet, där Petra
själv satt intill de gamla planschverkshögarna från
kammarjunkare Löwenströms tid.
— Jag tänkte bara hälsa ett slag, sade han. Vad
har du egentligen för dig, Petra? Vi ses så litet.
— Å ingenting, svarade hon med en liten suck.
— Du trivs här?
— Ja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
