Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Petra sträckte ut armarna, sedan sköt hon liksom
otåligt undan några röda folianter med heraldik och
adelsvapen.
Står arrendator Holmström där ute nu? tänkte
Hans ofrivilligt.
— Ibland känns det, som om själen sov inom mig;
sade Petra. Allting flyter samman, förstår du, Hans,
Nattens drömmar och livet om dagen. Det är bara
en tunn vägg som skiljer dem åt. Är det inte under-
ligt?
— Nej — ja, sade Hans.
Han kände det ofta på samma sätt själv. Det var
det märkliga med Petra, att hon alltid kunnat ge
ord åt det som rörde sig inom henne. Att förmå
det måste vara en lättnad; Hans tankar och känslor
kilade in som i en råttfälla. En smäll, och den finur-
liga mekanismen slog igen bakom dem,
— Vad läser du?
Hans sträckte fram handen och tog boken. Det
var ”Pelham eller En gentlemans äventyr, roman av
Edward Lytton Bulwer”. Den hade deras mors
namn på ett brunt blad framför titelsidan, hennes
flicknamn. Irene von Hubert stod där med runda
snirklade bokstäver. Det rörde honom på något sätt.
Också det att Petra läste den. Vad kunde hon finna
i denna urmodiga och långrandiga krönika? Hon
hade redan hunnit till ”Attiofjerde Kapitlet”.
— Så långt bort vi ha kommit, sade Hans från-
varande. Det är sekler, sedan vi lekte här som barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
