Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Nu är jag en gift gammal herre med tre barn, och
ÄN sn
— Och jag... upprepade Petra litet vemodigt.
Hans såg på henne. Och hon? Ja, hon var allt-
jämt ensam. Det var sant.
Någon öppnade dörren bakom honom och steg
in. Hans vände sig om. Angela kom fram i lamp-
skenet. |
— Vet ni vad, sade Angela och slog sig ned hos
dem. Jag var inne hos Adéle. Josef, predikanten,
spelade på orgel. Det var så vackert.
— Ha ni en predikant här?
Angela berättade om hur kolportören kommit
resande. Hans satt och betraktade Petra och Angela.
Ett sådant starkt tycke de hade av varandra! Angela
var bara en yngre Petra, en yngre och gladare. Hans
fick en beklämmande känsla av att Petra på något
sätt blivit övergiven. Thomas Meller! Men honom
hade hon väl glömt. Eller hade hon det inte? Peter
hade en gång sagt med eftertryck: ”Tänk, att kunna
resa ifrån Petra.” Deras Petra! Men hade inte också
bröderna övergivit henne? De hade sitt, sina famil-
jer, barnen... Petra hade blivit lämnad åt sig själv.
Var det inte i känslan av sin ensamhet, som hon
tagit Angela till sig den gången? Men var hon ändå
nöjd nu? Om hon nu sträckt ut armarna mot mig,
skulle jag omfamna henne, tänkte Hans rörd igen.
Blodets band! Det är min mor, som ser på mig
genom hennes ögon. Min mor var också ensam som
hon, fastän vi funnos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
