Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
där borta vid horisonten långsamt drogo sig sam-
man över en förut blå himmel.
Nu satt han på teatern mellan Sven och Bess.
Han hörde den unga kvinnan töra sig bredvid
honom. En doft av parfym kom svepande från hen-
nes granna schal, som hon bar över klänningen
också här på teatern. Svens skjortbröst blänkte vitt
i mörkret på hans andra sida. Två lyckliga unga
människor, som han bjudit på teatern.
Ridån hade gått upp. Och se, nu kände sig Hans
med ens för första gången på många timmar be-
friad, lättad från tankar. Äntligen fick han se andra
leva, lida, älska framför hans ögon, och han hade
bara att sitta stilla på sin plats, lyssnande till deras
röster. Det var verkligt och ändå inte verkligt, ett
efterapande av livet. När ridån gick ned, skulle de
agerande återtaga sina vanliga miner, gäspa, sträcka
på sig, kyssa vem de ville, Och ändå, som de nu
spelade, glömde man att de spelade. Hjältinnan
kunde utanför teatern icke vara någon annan än
denna tragiska mask med ögon, där tårarna tycktes
frysa, hjälten bar sitt livsöde utanför scenen på
samma sätt som nu. Kunde de väl vara annorlunda?
Och Hans började undra, om icke också han nu
fått sig en roll tilldelad, som han redan börjat spela.
Skulle han kunna det inför Betty? Och då visste
han med ens, att det kunde han inte. Hon skulle
läsa dödsångesten i hans hjärta.
Men han ville inte tänka. Han hörde Bess sucka
av beundran. Han lutade sig litet fram och såg tårar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
