Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
märkt hjälp i hennes bekymmer. Hon lyste som en
för sinnena tilltalande, men konstgjord blomma,
tyckte Petra, när hon såg Dora sitta vid bordet mitt-
emot Gotthard och mellan Betty och Hans — så
enkla och anspråkslösa dessa båda, och Gotthard
så barnslig!
Den där dagen snön hade kommit gick Petra
också till Ekered. En lång bit av vägen förföljdes
hon av orgelmusiken, Hon tänkte på hur Adéle nu
troligen satt vid Josefs fötter och lyssnade. Adéle,
hon hade säkert inga samvetskval, hon! Hon tog
bara till sig det som fanns inom räckhåll.
Petra blev våt av snön. Det var tungt att gå. I
luften virvlade ännu lätta snökorn. Det såg besyn-
nerligt ut. Också jorden var en annan än i går. Solen
lyste inte fram. Himlen var grå, prickad av den fal-
lande snön.
En bit från Ekered mötte hon Gotthard. Han kom
med störa steg. Han såg henne inte, förrän de voro
alldeles inpå varandra.
— Du tycks gå i tankar, sade Petra.
Han betraktade henne dystert.
— Ja, sade han. Ni ha visst spått allesammans
att jag skulle bli förälskad i Dora. Jag är det visst
inte. Hon är som mjölk och honung. För ljuv för
mig. Jag tycker inte om smörbakelser.
— Du behöver inte försvara dig, sade Petra. Jag
ser mycket väl att du är förälskad;
— Hon bryr sig inte om mig, sade han då melan-
koliskt. Alltid är hon också sysselsatt med att sy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
