Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2063
helgat Herranom, ty Guds hand kan rycka upp dem.
Han virvlar runt med oss, till dess vi inte veta vad
som är huvudet och vad fötterna. Och svårast av
allt är okyskhetens synd. ”Om en lem är dig till
förförelse, hugg den av och kasta den i elden.”
Ja, hugg den av! Gud har själv påbjudit det.
Josef skrek:
— Hugg av den!
Och människorna i salen betraktade med darrande
läppar sina händer och fötter. Också Dora bredde
ut sina händer och lekte med dem i sitt knä. När
Josef såg dessa smala, vita händer, lekande i den
eleganta unga damens runda åtstramade sidenknä,
gjorde de honom rasande. Adéle hade snärjt honom
med sina så mycket grövre händer och kläder, så
att Herren nu ville fördärva honom, Josef, vars
lekamen han byggt sig till ett tempel. Det var sin
egen synd han stormade mot, då han ropade:
— Ingen går fri. Icke jag! Icke du! Om Gud
skulle uppfylla allan rättfärdighet, sutte vi här på
stunden lemlästade allesammans.
Plötsligt blev han rädd för sina egna ord, så att
han frös i den varma salen. Han var övertygad om
att Gud skulle straffa honom. Det fanns ingen möj-
lighet att köpa sig fri. Han synd var för stor. Alla
dessa ögon, som betraktade honom, smälte för hans
förvirrade syn samman till ett öga, ett stort Guds-
öga, sådant som brukade stråla ut från taket över
altaret inne i de världsliga prästernas kyrkor. Detta
enda öga såg nu på honom och ville få honom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
