Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Angela såg på honom. Det var ett egendomligt
ansikte, som ovillkorligt måste fastna i minnet.
Dragen voro oregelbundna, men icke fula. Munnen
var liten med bestämda, bleka läppar. Ögonen, vac-
kert infattade under mörka bryn, voro grå, fyllda av
ironi och ömhet. De skänkte hans ansikte ett visst
lysande liv, som man genast lade märke till. Flans
hår, mörkt och slätt, var litet grått vid tinningarna.
— Vi ha varit på en utflykt, Cecil och jag, sade
han nu. Jag måste ju visa honom hur det ser ut i
Sverige på landet ett riktigt nyår med meterdjupa
snödrivor och piskande yrväder.
Cecil, som en stund suttit tyst och sett från den
ena till den andra, började nu prata. Han tog fram
en leksaksbjörn, som han lade i Angelas knä.
— Den är så klok, sade han, liksom bevekande
henne att se med hans ögon. Den förstår allting.
Den bad just nu att få sitta hos er!
Angela måste skratta igen. Redan kände hon sig
bekant med dessa två, far och son. Tre med den
där björnen, som var så klok!
Hon fattade om björnen med bägge händerna.
Den var mjuk och silkeslen med två svarta ögon av
glaspärlor.
— Har du fler leksäker? frågade hon.
— Ja, ett tåg — som går till Schweiz, sade Cecil.
Thomas betraktade Angela oavbrutet. Det var
sant att hon var lik Petra, fastän hennes ögon voro
svarta och hennes hår blont. Det gjorde honom upp-
rörd. Så många år hade gått, sedan han övergav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
