Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Nu ringde det till nästa akt. De skildes åt vid
dörren. Thomas satt bara några bänkrader bakom
dem. Medvetandet om att han fanns här på teatern
upprörde Petra. Hon kunde inte längre följa med
vad som skedde på scenen framför henne. Så hade
de då träffats! Händelsen som hon dessa dagar så
ivrigt sett fram emot vär nu redan något förflutet.
Under natten skulle hon leva om detta, se honom
på nytt komma emot sig, höra hans röst: ”God dag,
Petra:
Ja, så hade Thomas Meller sagt, alldeles som om
de skilts åt för blott några timmar sedän, Nu skratta-
des det i salongen. Petra hörde sig själv skratta utan
att veta vad hon skrattade åt. Hon fann en hand i
sin. Det var Angela, som i mörkret lagt sin hand i
hennes. Lilla Angela! Hon ville väl visa att hon för-
stod vad Petra tänkte på. Petra tryckte mekaniskt
Angelas hand.
När de fyra gingo ut från teatern, stötte de åter
på Thomas. Han följde med dem. Han gick vid
Petras sida genom gatorna. Nu hade hon hämtat sig
litet. Flon kunde höra på vad han sade. Det var inte
mycket. Han rörde inte vid det förgångna. Kanske
borde han bett henne om förlåtelse. Ack, inte nu!
Inte här på gatan! Han talade om sin son. Ja, han
hade ju en son. Petra sade till och med att hon
önskade se honom.
— Om jag får, skall jag komma upp en dag med
honom och hälsa på, sade Thomas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
