Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
— Ja, ja, nickade Petra förvirrad. Gör det.
Hade hon någon glädje av att se hans son? Det
borde ju varit hennes barn: Petras och Thomas’
barn, Och åter, som så många gånger förr, darrade
det till i hennes tomma hjärta av längtan efter ett
barn att lyfta upp i sin famn.
Utanför Petras port uppe vid Johannes stannade
de. Det var meningen att Paula och Stellan skulle
följa med upp och äta en lätt supé, som Petra hade
ställt i ordning åt dem.
— Kanske du också wvill följa med upp? sade
Petra, just när Thomas sträckte ut handen för att
säga adjö.
Hon hade sagt det impulsivt. Det var svårt för
henne att så med ens skiljas från honom. Han sva-
rade genast ja. Så gingo de allesammans uppför
trapporna.
Inne i salen stod bordet dukat. Stellan satte sig
vid pianot och trummade en marsch. Han var litet
imponerad av att ha träffat denne forskningsresande,
som det stått om i tidningarna, men han ville inte
låta märka det.
Medan Petra gick ut i köket, visade Angela Tho-
mas in 1 hörnrummet. Han blev stående och såg på
ett fotografi av Petra som ung flicka. Från por-
trättet gingo hans blickar till Angela.
— Det är likt er, sade han då långsamt.
Han hade icke kunnat finna tillbaka den gamla
Petra, den Petra han en gång för så länge sedan
hållit i sina armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
