Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r59
— Å nej! sade Angela lycklig.
— Jovisst, sade Hans. Hon har det bra. Jag skulle
ibland önska jag kunde bli galen jag också. Jag
skulle glömma allt, föreställer jag mig. Kroppen
skulle bli lätt. Som en grå flädermus skulle jag
flaxa omkring i en rymd fylld av ljus som skulle få
mig att blinka. Sedan skulle jäg rulla ihöp mig i en
stilla pöl, linda in mig i fläderlappsvingarna, och
då skulle allt vara tystnad. De blixtrande ljusen
skulle bara bli till torrt snus som regnade från him-
len. Jag behövde inte fänka, inte se. Släckt och
god natt.
Hans suckade. Men Angela kikade upp på honom
med glada ögon.
— Jag ville också flyga, jag, sade hon skrattande.
Men inte som en flädermus. Nej, jag skulle segla
fram med snövita vingar, titta in överallt, taken
skulle lyfta sig under mig, så jag kunde se hur alla
människor levde, Och hos den jag älskade mest, över
hans hus skulle jag dröja längst.
— Du är ung och drömmer ännu om vad var-
dagen kan bjuda dig här nere, sade Hans melan-
koliskt. Den lyckliga kärleken! Det är något märk-
värdigt, eller hur? Den drömma ni om. Drömmen
lever, så länge ni äro unga. Det är därför att det är
er själva ni hela tiden älska: er ungdom, blodet
som hamrar vid era tinningar, färgen som stiger på
era kinder. Nej, först sedan vi blivit gamla, vaknar
den verkliga kärleken, den som är utan hopp. Man
kan ju inte tränga in i en annan och få stanna där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
