Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Det är det man borde kunna. Endast det vore lyck-
lig kärlek. Alltid måste man återvända till sitt gamla
slitna jag. Men för dig är detta bara jollrande gam-
lingsfilosofi av en tandlös gubbe. Älska du, Angela,
och tro. Det är rätt.
— Ja, mumlade Angela.
Hon tryckte handen mot kvinnostatyetten i sin
ficka. Thomas hade givit henne den. Hon skulle
minnas honom, när hon såg på den. Den skulle stå
där och se långt bort med sin underliga blick, lik-
som med ett leende av lust ihågkommande ting som
Angela aldrig upplevat.
Nu började de vandra tillbaka igen. De skildes.
Angela såg Hans försvinna uppåt gatan.
När Angela kom hem, berättade hon strax att hon
varit ute och gått med Hans. Det var som om hon
varit rädd att Petra skulle fråga henne om Thomas.
— Vad har du där? frågade Petra, då hon fick se
den lilla stayetten Angela ställt upp på kakelugns-
frisen i sitt rum.
— Jag fick den av Thomas, sade Angela och blev
röd. Petra såg på den litet undrande.
— Den är vacker, sade hon bara.
Så gick hon in till sig. Det var sent.
Men Angela låg länge stilla i mörkret. Fastän
ljuset var släckt, tyckte hon ändå att hon kunde se
den lilla kvinnan där borta. Flennes ögon blickade
ned på Angela med ett stilla leende. Det var som om
hon gömt på hemligheter, dem hon gärna velat viska
till Angela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
