Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
XIV.
Under de dagar som nu följde efter händelsen i
Thomas Mellers rum gick Angela omkring i en be-
synnerlig dröm. Hon kände icke igen sig själv. Höll
hon på att förändras — bli en annan än den hon nyss
varit? När man är inne i en av nattens drömmar,
talar man och svarar, men människorna komma en
på något underligt sätt icke vid. De äro dimmor som
kunna upplösas vilket ögonblick som helst. Själv är
man ibland bara ett stort rött hjärta, som dunkar
och slår. Detta dunkande kan uppfylla hela dröm-
men, som den larmande maskinen kan komma en
båt, som glider undan på floden, att sakta och oav-
brutet skaka.
Ja, jorden gungade under Angelas fötter. Hennes
själ hade slumrat detta år. Nu vaknade den upp.
Hjärtat i Angela blev stort så att hon måste svälja.
Hon höll upp sina händer mot dagsljuset. Blodet
skimrade mellan dem. Så levde hon ju, fanns alltså
till. Men vem var hon? I spegeln mötte hon blicken
från en främmande varelse, någon lik henne, men
ändå, o nej, ändå inte hon.
Hon gick i en ständig väntan. På gatan tyckte hon
sig ofta i något främmande ansikte känna igen
11. — v Krusenstjerna, Porten vid Johannes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
