Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Thomas på långt håll. Men när hon så kom närmare,
var det inte han, Då trodde hon stundvis att han icke
fanns. Hans rum hörde bara med i hennes dröm.
Han hade slagit sina armar omkring henne... Men
när hon såg kvinnostatyetten på kakelugnsfrisen,
visste hon ju att hon icke drömt.
Förr skulle hon ha förtrott sig åt Paula. I skym-
ningen skulle de förtroligt pratat, medan de snas-
kade choklad. Men nu sökte hon inte upp Paula,
Hon ville vara ensam med sin hemlighet. Den hade
icke ännu smält samman med hennes väsen. Hon
bar den med sig vart hon gick som en skön blomma,
osynlig för andra,
Men ibland tyckte hon att blomman sakta öpp-
nade sin kalk, omslöt hela jorden. Hon vandrade
liten och ödmjuk bland dess violetta ståndare och
pistiller som reste sig som pelare omkring henne.
Och där inne i blommans djupvioletta kalk tyckte
hon sig möta andra varelser, med hemligheter som
hon och förseglade läppar. De nickade åt henne,
unga flickor: med tindrande ögon, gamla kvinnor
med visdomens repor i huden, men med något tind-
rande också de inne i de svarta pupillerna. De hörde
samman med Angela, dessa kvinnor, unga och
gamla, ett mystiskt band förenade dem, Hon var en
nykomling bland dem. Kanske de gärna velat viska
något i hennes öra, men de närmade sig bara och
flydde undan igen. Hon skulle finna ut det själv.
Gryningen till en ny dag klarnade långsamt för
henne. Hennes hjärta började brinna av den första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
