Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
kärleken, som Thomas” kyssar väckt hos henne, Det
var inte underligt att hon ej kände igen sig själv.
När hon om natten låg i sin säng, sjöng det inom
henne. Men hon låg tyst med vidöppna ögon, som
ibland dock fylldes av heta tårar.
— Vem är jag? kunde hon då viska. Vem är jag?
Hennes kropp fanns där. Hon lät sina fingrar
glida över den, medan hon höll andan. Allt detta
mjuka vita, denna glatta friska hud, dessa runda
bröst, dessa fördjupningar och gropar, det var hen-
nes kropp. Men det var något mera. Huden spände
sina gränser omkring kroppen, ja visst, men inne
1 hennes hjärta funnos sköna drömmar, som hade
vingar som fåglarna, i hennes hjärna funnos tankar,
också de flygande, färgade av ett underbart sken
från ett avlägset lands sol.
Det fanns, detta osynliga land, dit hennes tankar
flögo. Så gick hon här på jorden, en liten vandrer-
ska, men hennes drömmar strävade långt bort. Var
icke jorden bara en återspegling av ett annat land,
så sällsamt skönt att det dolde sig för de dödligas
ögon?
Då föll Angela på knä vid sin säng för att åter
som förr smaka sötman av Jesu andedräkt, som
sådana tysta mörka nätter svävade över världen.
Men när hon bad, lyfte hon sitt ansikte och kände
på nytt Thomas" läppar mot sin mun. Då grät hon,
ryste av ångest för att hon kunde begått en synd,
Hon bad till Jesus, mannen med de goda ögonen
och den öppna famnen, men över hennes ansikte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
