Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
föllo Thomas” kyssar i ett saligt regn. Hennes hjärta
for itu. Hon kunde icke förena tanken på Jesus och
sin längtan efter Thomas. Det slet inom henne. Hen-
nes panna blev fuktig av svett. Jesu ansikte forma-
des om och blev till Thomas’ ansikte med de grå
ögonen. Och detta besynnerliga ansikte, som vår
både Thomas och Jesus, log ett medlidsamt löje åt
henne som låg på knä.
Då tyckte hon att också jorden delade sig som
hennes stackars hjärta och att hon vacklade vid en
avgrund, utan att veta vilken sida hon skulle vara på.
Oändligt många kvällar hade hon ju förr bett sin
aftonbön och somnat trygg in i Jesu famn. Nu
vaggade i stället Thomas henne i sina armar. Ack,
hon sökte stöta bort honom, men han slöt henne än
fastare intill sig. Jesus försvann i ett töcken. Thomas
fanns kvar.
Hon såg dagern gry i rummet. En grå blek mor-
gondager. Tavlorna blänkte i sina ramar på väg-
garna. Stolarna stodo där tomma med framsträckta
armstöd, som väntade de någon. En fattig morgon
efter en natt fylld av drömmar.
Då gingo hennes tankar till Eka. Å, dessa som-
marmorgnar, då hon trädde ut på trappan! Från
marken stego ännu morgondimmorna som en lätt
rök. De lämnade gräsmattorna så friska, så gröna,
Daggen glittrade i solen. Varje grässtrå lyste blankt.
De väldiga gamla träden kastade knappast några
skuggor. Hela parken var ljusgrön, genomskinlig,
så drömlikt skön. Luften andades en frisk kyla. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
