Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
= Kanske väntade jag på er, sade han blott. Jag
visste inte, om jag vågade mig upp till er.
Angela hade stannat. Hon fick en våldsam hjärt-
klappning. Där var han ändå. När hon hu såg ho-
nom, samlade sig alla drömmar hon vävt omkring
honom som en tät sky emellan dem, så att hon
knappt kunde urskilja hans ansikte.
Han kom närmare.
— Tycker ni inte om att se mig? sade han lågt.
Då måste Angela le, och hon räckte honom sin
hand.
— Jag är glad att se er, sade hon litet darrande.
Han såg oroligt och uppmärksamt på henne.
— Jag skrämde er sist, sade han, Det var inte
rätt av mig.
Men i hans röst låg något triumferande, något
segervisst.
De gingo vid varandras sida förbi gravarna,
vilkas grå och svarta stenar stucko upp ur snön.
Han gick tätt intill henne. Deras händer snuddade
vid varandra. Då drog Angela undan sin hand. Han
märkte det.
— Är ni rädd för mig? frågade han ömt.
— O nej.
Det lät som en lätt suck.
— Jag har hela tiden tänkt på er, sade han lång-
samt. Jag kan inte sova ibland, därför att jag då så
tydligt ser er bild framför mig. Ni satt där i mitt
rum så ung, så underbart ung. Och ni kom till mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
